spökvatten

säger lillebror, 6 år om:

när man häller vatten i ett glas där man innan har druckit mjölk,

när mjölkdropparna som är kvar blandas med vattnet och

blir en enda halvgenomskinlig vitgrumlighet

ibland är tvn ett rätt bra tidsfördriv också.

som när man ser svt:s nya dramaserie upp till kamp

& kobraintervjun med michel gondry

(som har gjort underbara filmerna eternal sunshine of the spotless mind och the science of sleep)

liksom david lynch har han en helt egen värld, men de skiljer sig betydligt från varandra..

men båda gör sådant som inte är förutsägbart.

det är ingen huvudperson som i sista scenen kommer springa efter sin älskade på flygplatsen för att hindra den från att åka,

skrika rakt ut "I LOVE YOU!" och den älskade kommer vända in i armarna på huvudpersonen, alla på flygplatsen kommer applådera och så lever de lyckliga i alla sina dar.

det händer inte här.

det kan vara uppochnedvändheter & obegripligheter.

eller något som gör att man blir alldeles lycklig, får en att fundera.

eller bara gör en irriterad.

det spelar inte så stor roll.

men det är något eget, något som skiljer sig från det man vet.

och något som får en att känna att det ännu finns historier kvar att berätta

(och tankar att tänka)

att det inte tar slut än

ibland älskar jag ensamhet,

ofta.

att kunna fördela sin tid precis hur man vill.

ibland vet jag inte vad jag ska göra av den,

ensamheten.

tiden som mest bara går & de tomt ekande hörnen.

(det är ovanan efter sommaren)

och tvn är ett värdelöst middagssällskap,

pratar inte alls om sånt som roar,

försöker ibland påvisa motsatsen genom att ge ifrån sig inspelade skratt.

det hjälper inte.

tur då att jag har musik som distraktion.

en massa ny musik från bästa musikbiblioteket, gävle.

det är nog en av de roligaste sakerna som finns att lyssna igenom en skiva man inte hört förut.

gärna kvällstid, i stora svarta hörlurar, som för att komma så nära som möjligt.

några som jag tycker mycket om nu är the hidden cameras,

the tiny, rosie thomas & madeleine peyroux.

det verkar farligt det där att bli trädgårdsmästare..

(gårdagens expressen)

lotten när jag kom tillbaka i augusti.

innan frosten inatt

då

åtskilliga växter vissnade ner..

den här meningen (längst ner på bilden) ur intervjun med david lynch i dn,

gjorde min morgon.

underbart.

läs mer

här

rastlöshet
gå ut, gå
fort fort
så där fort så man inte längre tänker på de rörelser som medverkar till gåendet
gå till sjön och känna sig som om man hamnat i en 80talsaffisch
solnedgången, de starka färgerna,
neonrosalila strimmar himlen, speglar vattnet
stilla vatten och bergen i bakgrunden
svagt vajande vass
det är bara det där omslingrade paret med svarta siluetter som saknas
hoppa över fallna björkstammar
springa som en tok
ingen annan där
och änderna som flyger v över himlen,
sin vanliga kvällsflygning
kossorna som råmar

en annan kväll;
får som betar
åkrar efter åkrar
rödahusmedvitaknutar som avlöser varandra

jag bor i en idyll
men rastlösheten återstår

små tomater på mogning.

jag har försökt låtsas som ingenting ett tag nu

som att om man ignorerade,

så skulle den försvinna

den där kylan, ni vet

det är bara det,

jag packade ner de sista vinterkläderna i början av juni

och nu..det är så snart

jag hinner inte med, jag hänger inte med

och jag kan redan känna vintern i den

med snöstormar & täckbyxor &

moonboats &

frusna andetag som fäster vitt i håret

jag är inte redo för det än

ge mig den varma gullövsprasslande hösten,

med ännu ljumma vindar och

halsduk mest bara för att

och inte så mycket för

huttra, hacka tänder utan

ge mig det..

(och jag tänka mig att plocka fram fingervantarna)