(ibland kan slaskinnehåll vara riktigt vackra också;

rödlök, gulnat amaryllisblad, granatäppleblad)

vissa dagar är det som om man inte kan ta sig ut från sig själv.
man är fast där man är och har en klistrad hinna runtomkring sig av likgiltighet/nedstämdhet.
och dagen förflöt utan att den där hinnan lyckades försvinna.
så cyklar jag hem och möter en katt.
en katt som kommer emot mig, börjar stryka sig mot mina ben,

säger mjau och tittar upp på mig.
böjer mig ner och blir kvar länge,
katten som krumbuktar sig och spinner,
svart kappa som blir allt mer katthårig & jag som börjar känna att något lättar.
att känna att det är helt okej;
att sitta i solen en eftermiddag i början av oktober och
klappa en katt.

 medborgarplatsen, lördag, paraplyhållare: emelie

en av de där bra sakerna med regn

är hur vackert det blir med alla ljusreflektioner.

men vore jag en uppfinnare,

skulle jag uppfinna något så simpelt som ett paraply som står emot regn & blåst i kombination,

utan att vända ut och in på sig själv. 

(sista helgen, sthlm)

gå snabbt genom gången som sammanbinder t-centralen med centralen
alla människorna
en som spelar fiol, ett öppnat kondompaket, en liten flicka med röd gympapåse

lukten av melonäpplen i mormor och morfars källare
smaken

och havregrynsgröt med äpple, solrosfrön, honung

filmen: the cats of mirikitani
(finaste på länge)

blåbärste i gigantisk tekopp & delad chokladvalnötsbakelse

virrvarra runt i affärer
runtrunt och

känslan av att vara under vatten,
hålla andan
se ytan men inte kunna ta sig dit

tänka sista gången
sista gången slå portkoden
sista gången laga mat på den där spisen,
sista gången titta ut genom fönstret på hustak och molnfärd

vemodigheter

en tappad assiett, en tågresa
och att vara stadlös,
från och med nu besökare

hemma,
har orkidéblommorna börjat falla
kanske känner också de av hösten

(ockelbo naturskyddsförening hade lite bråttom när de skickade in sin annons..)

varje söndag kommer ett litet häfte genom brevinkastet som heter ockelbo nytt. i den finns det annonser om extrapriser nästa vecka på konsum (som ännu heter konsum här), en ros till den där snälla personen som hittade plånboken vid bysjön eller en tistel till scoterungdomarna som terroriserar kvällstid.
denna annons kunde jag inte motstå.
så igårkväll var jag och en annan från skolan ute i skogen nånstans med ett gäng fågelmänniskor & spanade efter ugglor.
fick se dessa sötingar som de ringmärkte;

sparvuggla

pärluggla

sparvugglan var liten som en hand, satt alldeles stilla som om den sov (eller kanske var förstenad av skräck..)
pärlugglan var lite större och lite argare, bredde ut vingarna och flaxade.
så mjuka de såg ut.
och samtidigt visste man att de med sina vassa klor, kunde genomborra sitt bytes lunga på någon sekund.

och det bästa ögonblicket är när de släpps fria igen.
som om de tar sats och störtar ut i luften,
försvinner utan minsta ljud.

jag drömmer inte så mycket nuförtiden, och när jag gör det är det ofta rätt underliga drömmar.

inatt drömde jag om en kinesisk kvinna, hon hade långt svart hår, svart klänning, svarta högklackade skor,

hon stod på en gräsmatta och i varsin hand höll hon ett ett svart koppel med en skata i.

hon gick omkring på den där gräsmattan med skatorna ett tag,

sedan släppte hon dem fria.

och så vaknade jag. drog upp persiennen och alldeles utanför fönstret flaxar en skata förbi.

vad betyder drömmar, betyder de något alls?

säger de någonting eller är det bara en nattlig summering av dagarnas händelser?

söker på skata och läser om det mytologiska runtomkring den.

i de flesta europeiska länder har den setts som ett tecken för olycka, sorg, död, något som har förbindelse med satan.

men i asiatiska länder är det det omvända, den står för lycka.

själv tycker jag mycket om skatan som fågel.

tycker om dens färger,

det vita och svarta och hur det svarta då och då glänser i grönblått.

och hur den rör sig, att den hoppar omkring (tänker på sånna där uppskruvningsbara små leksaker man hade som liten..)

så,

jag väljer nog det asiatiska synsättet idag..

idag planterade vi träd, tillsammans med fjärdeklassare,
alldeles utanför där jag bor.
de hittade den här krabaten i kompostjorden, en noshornsbaggelarv, enormt stor (säkert 7 cm lång!)
som vuxen ser den ut så här
en riktig cooling.
några av killarna tyckte den kunde vara rolig att stampa på,
jag höll inte riktigt med och bar bort den på ett visst avstånd från fjärdeklassarnas skosulor..

som den (alltför vekhjärtade) trädgårdsmästare jag ännu inte är har jag svårt för att döda allt som är större än en mygga.
men när man sedan jobbar som trädgårdsmästare gäller det att vara hård mot diverse olika kryp som rör sig bland ens växter.
trycka sönder larver mellan fingrarna, dränka mördarsniglar i öl och allt vad det nu kan vara.
(även om det gäller att veta vilka som är att betrakta som fiender och vilka som har den omvända rollen..)

har lite problem med allt det där dödandet,
men har dock börjat träna.
två kvällar i rad har jag helt kallblodigt dränkt varsin blomfluga i badrumshandfatet.
sett blomflugan spatsera lugnt på den vita handfatskeramiken,
riktat en vattenstråle åt dess håll,
sett den lilla blomflugekroppen åka nerför kanten, ner i vattensamlingen,
sprattla runt hjälplöst där en stund för att till sist sugas ner med de sista vattenvirvlarna och föras till en säker död nerför avloppsröret.
och känt en smula triumf.
men samtidigt tänkt;
vad tänker en blomfluga de sista sekunder i sitt liv? tänker den något alls? att den inte får luft, att den inte kan röra sig, att den inte vet vad som händer, att den grips av panik?
och sett min egen kropp i miniatyr följa blomflugans drunkningsöde.

så jag har ett tag kvar..
kanske är det bra.

vid frukosten på vandrarhemmet i gbg, drack jag chokladte (märklig kombination, men gott!) och läste

detta

blir alldeles fascinerad av alla dessa yrkesbenämningar som man inte hade en aning om att de existerade..

tänk att ha ett visitkort där det står guppyexpert på;)