vissa dagar är det som om man inte kan ta sig ut från sig själv.
man är fast där man är och har en klistrad hinna runtomkring sig av likgiltighet/nedstämdhet.
och dagen förflöt utan att den där hinnan lyckades försvinna.
så cyklar jag hem och möter en katt.
en katt som kommer emot mig, börjar stryka sig mot mina ben,

säger mjau och tittar upp på mig.
böjer mig ner och blir kvar länge,
katten som krumbuktar sig och spinner,
svart kappa som blir allt mer katthårig & jag som börjar känna att något lättar.
att känna att det är helt okej;
att sitta i solen en eftermiddag i början av oktober och
klappa en katt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  nu byter jag sida hit, hoppas ni följer med! 

(mer oslobilder)   tåg tur & retur till oslo: 48 kr ett frostigt sverige/norge, snörandiga åkrar, snöpåklädda grenar som att åka genom en lång, vit tunnel haruki murakami,1900 & detektivbyrån, sedan sentralstasjon   .   på nasjonalgalleriet finns ...

  ledigheter, att gömma sig undan en stad att gå genom frostiga dagar och sovande villakvarter se solnedgångar och höga tallstammar som nästan nuddar stjärnklara nätter   samt, bli sjösjuk i vattensäng   ...

the brothers figaro orchestra    finaste julmusiken. även lyssningsbar på ojuliga tider. ...

  mellan grådagar jagar jag ljus. den där solen som gömmer sig bakom moln, hus, träd. cyklar fort innan den försvinner. förbi exploderade kaveldun, kraxande skator, slokande brännässlor, översvämmade åvägar.   hamnar någonstans vid mälarens början....