förvirrade drömmar, såsom;

jag ska betala en muffins på 7-eleven,

räcker fram en kinesisk sedel men det känns inte helt rätt

letar i min kappficka och hittar ett antal mellanstora svarta knappar

blir osäker på om man ännu kan betala med knappar i sverige eller ej

någon fäller upp ett genomskinligt plastparaply,

paraplyet förvandlas till en oändlig labyrint med meterhöga väggar och tak

jag går mer och mer vilse

det första jag gör när jag kommit hem är att gå igenom posten
räkningar, csn, tidningar.
det andra jag gör är att titta till växterna
de flesta har överlevt, några har dött, sörjer inte dessa.
egentligen är det nog mest mina småpalmer jag bryr mig om.
det tredje jag gör är att öppna skafferidörren
ta fram olika kryddburkar, skruva av locken och lukta.
kanel, spiskummin, koriander, kardemumma, timjan.
mmm.
det fjärde jag gör är att öppna kylskåpet
slänga en möglig ost och en lika oaptitlig gurkbit,

ta disktrasan och torka bort en mystisk kletighet, som droppat sig ner från översta hyllan till den nedersta.
det femte jag gör att sätta mig vid köksbordet
lägga märke till hur tyst det är &

hur ovant det är att vara ensam.
det sjätte jag gör är att sätta upp en ljusslinga i köksfönstret
värma lite kvarglömd glögg och sätta på en jul-lpskiva, som legat i en kartong i stockholm.
bing crosby, frank sinatra & dean martin sjunger diverse olika julsånger och jag sjunger med,

i en vacker förkylningshes tappning..

nästan hela december och fram till nu har jag rest.
inte konstant, har stannat någon vecka här, några dagar där.
stockholm- uppsala- ockelbo- stockholm- kina- uppsala..
och snart hem till ockelbo igen.

det finns ett ordspråk som säger att man efter en resa ska sitta på en sten vid vägkanten och vänta in sin själ.
om det är ett kinesiskt ordspråk eller indianskt eller från någon helt annanstans är inte så väsentligt.
men jag tycker om det.
att det är viktigt att vänta in sig själv då och då.
det är det jag gör nu, här i uppsala.
i ett grått höghus i oförändrade gråa dagar väntar jag in mig själv,

försöker vända tid rätt
& bli frisk.
(är sådär förkyld så att man knappt kan andas eller prata)

gråheten utgör den perfekta bakgrunden,

ställer inga krav på att upptäcka någonting,
låter en vara;
att bara sjunka ner i mjuka täcken,
läsa böcker,
titta på kråkor som gömmer sig undan regn i talltopparna.
sortera det man sett.

det här är nog min favorit bland julsånger..

..ni får ha det fint i jul:)

på kortbesök hemma

(kan man vara på besök hos sig själv?)

packa ur väskan, tvätta, packa ner igen

på ett ungefär

städa & julklappspyssla lite däremellan

den här handduken (med ängeln) är det enda juliga jag har i lägenheten

när jag kommer tillbaka hit igen,

är julen över för länge sedan.

de går på taket mittemot

bara för att irritera mig

bara för att dörren till det här husets tak är låst

bara för att jag också vill gå uppe på taket

titta ner över stan

hitta vädersträck vägar

taklängtan

det handlar väl om översikt

en slags kontroll

eller kanske motsatsen

att känna svindel

att känna sig liten

att se utanför sig själv

utanför en tobaksaffär i uppsala,

står det stort på dörren; skjut

kanske inte helt lämpligt.. 

söta monster i ett höghus i flogsta.