få saker känns så ödsliga som ockelbos gator en måndagkväll

det är som om en gigantisk tromb har svept med sig alla människor och dumpat dem någonstans runt örebrotrakten.

om inte de blåaktiga tvskenen inifrån lägenheterna hade avslöjat ockelbobornas existens, kunde det ha varit så.
går ut på balkongen och känner mig ensammast i världen för en stund, golvet är kyligt mot strumporna men det är skönt att andas alldeles kall luft.
värmer mig sedan med den sista skvätten som finns kvar i en glöggflaska (tranbärsglögg med ingefära & chili)
en aning för sliskig, men gillar eftersmaken av chilibrännighet..

fortfarande innehar denna glögg
förstaplatsen..mm:)