det är mycket som jag ser nu som jag aldrig har tänkt på förut.

tex hur vackra blad rönnen (sorbus aucuparia) har.

& hur vacker den är när den blommar.

jag tror inte jag ens lagt märke till innan att den blommar..

det är som när vi var där på billudden och hade en övning i att vi skulle sitta tysta och tänka på med vilka ord platsen kunde beskrivas på.

det var strand där vi var, hav, dimma, inga andra människor förutom oss.

jag skrev tyst/otyst.

för i en såndär tystnad, då ingen pratar, blir den där tystheten runtomkring en så mycket mer otyst än då 29 personer pratar med varandra.

det som annars bildar ett slags bakgrundsljud blir plötsligt så mycket mer tydligt.

en motorsåg långt bort, en fiskmås som skriar, någon som tappar en penna.

det märks på ett annat sätt.