nästan alltid när jag går över bron vid bysjön blir jag tvungen att stanna till.

alla mornar, eftermiddagar, kvällar som man har passerat där.

som om man borde tröttna.

men lika ordlös och träffad blir jag varje gång.

 

linn

11 oktober 2007 14:22

åh, det är samma för mig.
blir lika barnsligt förtjust varje år, för varje årstid som kommer.
efter vintern, när allt så sakta börjar tina upp, undrar jag alltid hur jag klarade mig igenom den, känns jämt som den varit så lång och tung och bara vitt överallt (eller mja, med undantag för senaste vintern då). men så kommer den igen och så står jag där och kommer på mig själv med att riktigt mysa inombords.
oj vad jag babblar, hej förresten, snubblade visst in här^^

http://vind.webblogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  nu byter jag sida hit, hoppas ni följer med! 

(mer oslobilder)   tåg tur & retur till oslo: 48 kr ett frostigt sverige/norge, snörandiga åkrar, snöpåklädda grenar som att åka genom en lång, vit tunnel haruki murakami,1900 & detektivbyrån, sedan sentralstasjon   .   på nasjonalgalleriet finns ...

  ledigheter, att gömma sig undan en stad att gå genom frostiga dagar och sovande villakvarter se solnedgångar och höga tallstammar som nästan nuddar stjärnklara nätter   samt, bli sjösjuk i vattensäng   ...

the brothers figaro orchestra    finaste julmusiken. även lyssningsbar på ojuliga tider. ...

  mellan grådagar jagar jag ljus. den där solen som gömmer sig bakom moln, hus, träd. cyklar fort innan den försvinner. förbi exploderade kaveldun, kraxande skator, slokande brännässlor, översvämmade åvägar.   hamnar någonstans vid mälarens början....