vaknade rastlös & kände för att resa.då jag inte har tillräckligt ekonomiska resurser för en jorden-runt-resa, valde jag lågbudgetalternativet;att använda sl-kortet för en pendeltågsresa mot södertälje.jag ville resa långt, bara åka, titta ut genom fönstret, läsa, tänka, känna, vara.helst i flera timmar.och södertälje kändes långt bort, men det gick alldeles för snabbt att ta sig dit.jag hann knappt nånting.en timme efter det att jag gått ut genom ytterdörren, var jag där.hemresa, och himmelen var sådär alldeles vacker som vinterhimlar kan vara.steg av vid gärdets tunnelbanestation och hamnade bakom en man som drog på en resväska med hjul.lyssnade på det där ljudet som blir när resväskehjul åker över asfalt och längtade.. samt kände mig en aning avundsjuk på väskans ägare.var han nu hade varit.men vem vet,kanske hade han också varit i södertälje?